Träd min Kärlek

Dubbelexponeringar och träd är en liten svaghet jag har. Här i 6x9 format med rejäl ljusläcka i en bälgkamera, Stölma special.

Försvinnande

Nu smälter den sista svarta snön bort! Härligt.

Resandet i bild

Att resa iväg mot okänt mål...


...fort med tåg. Och att ha Lomokameran med.
Är nåt jag drömmer om att göra lite då och då.

Till oskärpans lov!

Varför måste allt vara så skarpt hela tiden? En av de allra bästa egenskaperna med film i gamla kameror är att det väldigt ofta blir extra snyggt när man lyckas få till lite fin oskärpa.
När jag råkade få oskarpa bilder med min digitalkamera, blev det aldrig snyggt. Här sjunger filmens alla silverkorn en sällsam och vacker melodi om mystik.
När jag tog den här bilden visste jag att det egentligen var alldeles för mörkt, men jag ställde kameran på ett räcke och chansade med så lång tid jag vågade. Visst finns det lite magi fångad på filmen där?

Vänddia säger en del

Eller så kan man kalla det crossprocessing som är den engelska termen.
Jag kanske använder den lite slentrianmässigt, det känns bara så konstigt att säga vänddia eftersom jag först lärde mig den engelska termen. Iallafall så betyder det att man framkallar sin exponerade diafilm i kemi som egentligen är avsedd för att framkalla vanliga färgfilmer. Den processen kallas för C-41. Diaframkallning finns i flera varianter, men den absolut vanligaste som görs heter E-6.
När man framkallar diafilmen i C-41 får färgerna fnatt.

Det kan bli lite hursomhelst beroende på vilken diafilm som används, alla har sin speciella egenhet och färgskala. Jag återkommer en annan dag med mer information om vilka diafilmer som ger vilka färgskiftningar om någon är intresserad av att prova. (och det ska man göra tycker jag!)
De här bilderna är tagna med Agfa RSX 160. Tyvärr en film som inte görs längre, men ibland kan man hitta några rullar på Ebay eller Tradera.

Rädda Kvibergs marknad!

Om ni inte har varit på Bellevue- och Kvibergs marknader är ett givet helgtips att ni borde ta spårvagnen dit. Ni som har turen att bo i Göteborg alltså. Man får bara inte missa detta underland. Det är en magisk plats med ett myller av människor, prylar, färger, dofter och intryck. Vågar du pruta gör du garanterat fynd (annars också) Bli inte avskräckt av floden av människor, le, slappna av och ta en filodegsrulle med spenat, fetaost och ett glas myntate eller kanske en lassi...du har lämnat den vanliga grå och välordnade världen tre-fyra spårvagnshållplatser bakom dig. Kameran får förstås följa med, alla du möter vill inte vara med på bild men det finns ju stilleben och alla möjliga andra motiv överallt.

Det tråkiga är att Kvibergsmarknad är hotad av nedläggning. Helt galet kan man tycka i en tid när politiker menar att Sverige behöver bli mindre segregerat. Så åk ut till Kviberg och kolla in folklivet, marknaden och atmosfären. Vill du göra något mer tycker jag du ska skriva på namnlistan också och protestera mot nedläggningshotet. Låt oss se till att bevara en av de mest unika platserna i Sverige! http://www.namnlista.se/bevara-kvibergs-marknad/

Universum i ett fönster på Linnégatan

Gamla lådkameror ska ni köpa om ni hittar dem billigt på loppis. Kolla först bara att de tar 120-film, för enkelhetens skull. Det brukar ofta stå inuti kameran. 620-film och 127-film står det ibland, och det är lite knepigare att få till. Men 120-film finns hos i välsorterade fotohandlare, och även att köpa på nätet.
Köp en svart gammal Brownie eller nåt. Sätt i en rulle och testa! Lådkameror vill ha hyfsad ljuskänslig film och resultatet blir bäst om du fotograferar utomhus i bra dagsljus.

Här har jag dock fotograferat sent på kvällen, rakt in i ett fönster till en lampaffär, så det var ju rätt upplyst.... Det är en dubbelexponering och jag tycker att den blev ganska kul! Filmen är en 120 film och formatet är 6x9, ganska stora negativ alltså.

Helt galet

Det här trädet ser ut som nåt mardröms-aktigt ur Star Trekk. Det är den crossprocessade diafilmen som gör det. Och hamlingen. Är det inte det man kallar det när men stympar träd så här? Lite otäckt. Hoppas det kommer mer blad snart. Det känns som om det behöver lite skydd på sina skadade grenar. Men tills dess att det kommer nya späda blad, ska jag framkalla massor av färgfilm, så att jag kan få lov att fota nya.

Osäker mark

Vad händer när isen försvinner?

Jo då säger det plask och plums!

Underligt underbart

När man gör dubbelexponeringar med toy-cameras kan det både bli underbart och konstigt. Eller kanske bara konstigt underbart. Spännande hursomhelst.

When you are making double exposures with various toycameras, the results can be both wonderful and strange. Or just strangely wonderful. Exciting anyhow.

Svartvitt

En trevlig kompaktkamera Canon A35 F laddad med T-max 100. Kanska inte den ideala filmen till starkt solnedgångsljus men jag tycker ända att resultatet blev ok.

Kanske beror det på att världens finaste tonåringar poserade så att jag kunde testa.

Glödande Lomo

Här kommer fler exempel på vad en Lomokamera med crossprocessad diafilm kan åstadkomma....

Färgexplosionerna blir ibland så starka att en stackars skanner inte klarar av den intensiva färginformationen. Inget photoshoppande här inte bara galet färgspektra i filmen.

Ibland tycker jag nästan att det passerar gränsen. Men bara nästan...det är ju samtidigt så härligt vilt!

Olika sorters diafilm, reagerar olika. Här är ett exempel på Kodak Ektachrome Panter 100 x. Filmen är också något gammal, d.v.s. datummärkningen har gått över tiden. Det kan också påverka resultatet, liksom temperaturen i vilken filmen har förvarats.

Här finns alltså möjligheter att göra massor av intressanta experiment!

Välsignade läckor

När Lomo-kameran fungerar som den ska och glappar lite på rätt ställe kan man bli välsignad med underbara ljusläckage.



Det är bara tacka och ta emot. Har man dessutom turen att ha en schysst Diafilm i kameran som man sedan crossprocessad ( dvs. framkallar i kemi avsedd för vanlig färgfilm -inte Dia) Så kan det bli alldeles, alldeles underbart!

Längtar

Jag längtar efter bladen på träden. Och solen som silar igenom dem. Skuggfläckarna på gräset.

I long for all the leaves on the trees. And for the sun to shine through them. The shadowpatterns on the grass.

Holga Romantik

Holgan är världsbäst på att skapa mystik och romantik i fotoform.
Det där lilla extra i vinjettering och taskig fokusering som gör verkligheten till ett sagoland.
Jag har en gammal ide´om att skapa en slags bilderbok-seriealbum för vuxna (och en del barn) som ska vara som en slags "bröderna Grimm" -saga ( fast mycket mer kitchaktigt!) om mystiska hus, förtrollade skogar och långa vindlande labyrinter, stentrappor i ruiner och medeltida borgar. Någon slags fantasy-riddar-mix på skoj som jag ska illustrera med sådana här stämningsfulla Holgafoton. De ska drypa av mystik och romantik!
Men det är än så länge att projekt på idéhyllan som samlar damm. Men en vacker dag så kanske det blir av...

Hoga is the best thing for creating romance and mystique in photographs. I had this crazy idéa for a long time to create and print some kind of book or fantasy album with photos taken with Holga.
It´s going to be like a fairy tale in the same style as a story of Brothers Grimm ( but much more kitch!) and I´m going to illustrate it with Holga photos, the most mystic and romantic ones with a lot of vingnetting and softness of enchanted forrests, romantic paths, gothic castles and medieval ruins.
For now it´s just antother idéa on my shelf, collecting dust, but maybe one of these days I´m going to do something about it...

Fler dubbeltydigheter

Fler exempel på hur man kan leka med halvformatskameran i serier.
Det här är ju en ganska kass kamera, precis sådan jag gillar! Om man matar den med Tri-x bllir det en riktigt smaklig kornsoppa.


Det är bara bristen på fantasi som kan sätta gränser för man kan hitta på med denna ryska lilla kamera. Chaika 3 heter den, det betyder viss "fiskmås" på ryska.

Att tänka i serier

Att fotografera med halvformats -kamera är mycket roligt! Jag tycker att det är en vitamininjektion för bildtänkandet. Man kan fotografera i serier på så många olika sätt.
Jag gillar speciellt att göra diptyker. Det krävs att man tänker efter före så att säga och hela tiden planerar sin nästa bild på rullen beroende på vad man vill skapa för effekt.

Dels kan man leka med den geometriska kompositionen, göra motsatser, vända och vrida på motivet och leka med perspektivet.


Eller så kan man försöka berätta en historia, göra en följetong i några följande bilder. Det är också spännande att göra panoreringar och försöka fånga en händelse, ett objekt eller ett landskap i många olika vinklar.
Att slösa med filmen är lätt i det här läget också, för med en halvformatare har du ju 72 bilder istället för 36 på rullen!
Det kan faktiskt vara lite svårt att ta färdigt en rulle i början innan man har vant sig vid att fotografera snabbt i serier och hela tiden arbeta rörligt med kameran och ta flera bilder i följd.
Men kreativt blir det och god övning i komposition ger det lilla behändiga stående formatet.

Tre exempel

Jag gillar skulpturer och jag gillar att fotografera i miljöer där skulpturer finns.
Skulpturer gör både intryck och avtryck i de gemensamma ytor och miljöer där människor vistas och möts.
Nu pratas det mycket om rättigheter och konst. Vem som äger rätten till den, efter att de sålts av konstnären. Man talar om att konsten kanske inte får "reproduceras" att man alltså inte får avbilda den i någon form.
Det kanske blir så att jag inte får visa upp bilder, där dessa skulpturer finns med. Äger vi den här konsten tillsammans precis som vi äger det offentliga rummet tillsammans så tycker jag rimligen också att bilder av det offentliga, där skulpturer och konst finns med, måste få spridas.


Det kan bli väldigt sterila bilder från gator och torg om vi inte får det.
Eller kanske stora vita fläckar efter bortretuscherade konstverk? Då skulle ju de vita fälten ändå berätta en histora om vad som fanns där innan.
Det är nånting Bertold Brechtskt över det...

Bildbevis

Det är tur att man kan fotografera, så att det finns bevis. Jag har varit uppe på en riktig hemlig tak-trädgård.
En sån som Karlsson på taket skulle ha haft om han hade brytt sig det minsta om att odla och plantera blommor och grönt. Men han var väl mest intresserad av godis och köttbullar om jag minns rätt?

Hursomhelst så var denna trädgård inte i Vasastaden i Stockholm, utan i Köpenhamn men den var inte mindre fantastisk för det. Jag bara väntade på att höra ett litet puttrande från en motor och på att få se en liten tjock gubbe segla in över taknocken och landa bredvid mig där jag satt med min drink i kvällssolen.

Det här var i höstas i september och jag var i Köpenhamn med en vän. Tre dagar var jag där och jag tog massor av bilder där uppe. Tråkigt nog verkar det som om de här var det enda som blev nåt. Men så är det ibland. Jag har redan bestämt mig för att åka tillbaka. Det var mycket speciellt att sitta där på natten under stjärnorna också och höra bruset från staden gömd i den hemliga trädgården på taket.
Carstens Guesthouse heter det, stället dit ni ska åka om ni vill uppleva nåt alldeles speciellt som den här trädgården. Det är de jättetrevliga gifta killarna Carsten och Harrie som äger och driver detta fantastiska ställe mitt i Köpenhamn. Carsten lagar den bästa frukosten i scandinavien, förresten.

I found this secret garden on a roof... In Copenhagen when I was there three days last autum with a friend. It was September and warm, and I spend a lot of time up there and took quite a few rolls with my Yashica.
This place is very special, magical even. If you want to go there the place is called Carsten´s Guesthouse and it´s a wonderful place run by this married gay couple, Carsten and Harrie, such lovely guys. Carsten makes the best breakfast in scandinavia, btw.
I have decided to go back here some day.

http://www.carstensguesthouse.dk/index.htm

Snö, snö, snö ( Snow, snow, snow)

Vi kommer inte att glömma den här Göteborgsvintern i första taget, det är ett som är säkert.
Vissa kommer kanske att med en rysning minnas hur de fick skotta fram bilden varje morgon i över två månaders tid.
Jag kommer att minnas tystnaden och det bländande vita ljuset tillsammans med alla nya former som skapades av snön.
Barnen kommer att minnas det som den bästa vintern i stan hittills!

( We won´t forget this winter in Gothenburg for long. Many adults maybe remember how they had to use a showel to get their car out every morning for two months or more. I will remember the silence, the light and all the new forms made by the snow. The kids will remember it as their best city- winter ever! )

Det spelar ingen roll vad du dricker...

...Öl


...Sprite


eller Te, du ser alltid lika underlig ut med kombinationen Lomo och Diana + blixten med färgfilter. Fast färgerna blir ju snygga.

LOM-Overkligeheten

Verkligheten visar sig definitivt i ett annat ljus när LOMO- kameran är inblandad. Jag brukar kalla den LomOverklighet, för det ser ofta ganska overkligt ut med dessa sprakande saturerade färger som man gärna får när Lomo får en rulle diafilm till middag. En diafilm som man sedan framkallar i vanlig färgfilmskemi C-41 istället för i E6 som är kemi anpassad för just diafilm. En kemisk reaktion i kombination med Lomo kamerans speciella lins får färgerna att dansa och spraka!
Här är Lomo-kameran kompletterad med en liten söt Diana + blixt med färgfilter. Kanske tycker jag att den blixten är lite för stark för lomokameran, det blir väldigt, väldigt belyst allt.
Men det kan ju bli ganska häftigt också.

Så här går det till när man byter strängar på en mandolin, förresten.
Det är min fina bonuspappa som visar och förklarar.

Jag längtar till våren nu, till mer färger, nya former. ( märks det?)
Allt har varit så svartvitt och stramt så länge nu.