Verkligheten visar sig definitivt i ett annat ljus när LOMO- kameran är inblandad. Jag brukar kalla den LomOverklighet, för det ser ofta ganska overkligt ut med dessa sprakande saturerade färger som man gärna får när Lomo får en rulle diafilm till middag. En diafilm som man sedan framkallar i vanlig färgfilmskemi C-41 istället för i E6 som är kemi anpassad för just diafilm. En kemisk reaktion i kombination med Lomo kamerans speciella lins får färgerna att dansa och spraka!
Här är Lomo-kameran kompletterad med en liten söt Diana + blixt med färgfilter. Kanske tycker jag att den blixten är lite för stark för lomokameran, det blir väldigt, väldigt belyst allt.
Men det kan ju bli ganska häftigt också.
Så här går det till när man byter strängar på en mandolin, förresten.
Det är min fina bonuspappa som visar och förklarar.
Jag längtar till våren nu, till mer färger, nya former. ( märks det?)
Allt har varit så svartvitt och stramt så länge nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar