måndag 29 mars 2010

Till oskärpans lov!


Varför måste allt vara så skarpt hela tiden? En av de allra bästa egenskaperna med film i gamla kameror är att det väldigt ofta blir extra snyggt när man lyckas få till lite fin oskärpa.
När jag råkade få oskarpa bilder med min digitalkamera, blev det aldrig snyggt. Här sjunger filmens alla silverkorn en sällsam och vacker melodi om mystik.
När jag tog den här bilden visste jag att det egentligen var alldeles för mörkt, men jag ställde kameran på ett räcke och chansade med så lång tid jag vågade. Visst finns det lite magi fångad på filmen där?

2 kommentarer:

  1. Timeless serenity... I find it wonderful how the swan just infinitely exudes peacefulness. Though in a picture such as this, the poetry of the situation truly is given due justice in its subtle gloriousness.

    SvaraRadera
  2. Thank you, so much! Swans are a bit magic...and very fotogenic I think! :D

    SvaraRadera