Tänk att någon har slitigt med att hacka in detta medan svettdropparna föll ned på stenen för många, många generationer sedan. Sedan kanske hen tog ett steg tillbaka och begrundade sitt arbete. Här står jag i nutiden med en kamera av plast och tar bilder. En annan sorts komunikation, fast ändå inte så olika. Man vill uttrycka något, sända ett budskap.Tanken svindlar.
Säden är strax mogen nu.
Holga med close-up påsättslins.
Det går så fort. Särskilt de där månaderna.
Inte mycket färg i den här bloggen på ett tag, kanske jag borde kompensera det. Ljusläckor på filmen gör det mystiska skenet. Ibland inte så uppskattat, men här förhöjer det bilden och känslan av overklighet som jag gillar och vill åt.
Man kan fota annat än bara drömlandskap med Holgan. Tillexempel ett riddargäng soom plötsligt dyker upp i en park. Det här är för mig en flashback till min egen barndom då vi lekte röda och vita rosen på gårdarna och i parken tills skymningen föll.
Jag hann ner en vända tillsammans med Madelene en annan av fotograferna i 10-lofi, för att hänga vår utställning där på museet. Den finns där mellan den 5 Juli- 15 September. Mina två foton till denna gång är de två främsta i raden här på bilden. Det var svettigt, stressigt och roligt att få upp alla våra fina verk denna dag mitt i högsommaren. Måste helt klart åka tillbaka till Landskrona och utforska stan och omgivningarna lite mer en annan gång.
Har fortfarande bilder från Köpenhamn att framkalla men det här är den sista rullen jag tog med min älskade Yashica Mat 124 G. En helt fantastisk kamera som t.om. hade en helt korrekt ljusmätere inbyggd. Sen råkade jag tappa den i backen på ett olyckligt sätt. Nu vill den inte mer och jag sörjer.
