Varma tår, kall granit

Varma fötter svalkas på kalla stenblock. Kommer tillbaka till sommaren i Köpenhamn i mina tankar och i mina filmrullar som framkallas lite efterhand. Det är fint när det kommer små påminnelser i efterhand, situationer som man nästan hade glömt. Så dyker de upp så där på rullarna när jag drar upp dem ur framkallningsdosan. Magiska ögonblick.

small handle

small handle, a photo by bildministeriet on Flickr.
Inte den dyraste kameran i min samling men den mest älskade yashica Mat 124 G, tog den här bilden innan den gick sönder. Dörren leder ingenstans och inte min Yashica heller.

Små fönster/ small windows

small window, a photo by bildministeriet on Flickr.

Har fortfarande bilder från Köpenhamn att framkalla men det här är den sista rullen jag tog med min älskade Yashica Mat 124 G. En helt fantastisk kamera som t.om. hade en helt korrekt ljusmätere inbyggd. Sen råkade jag tappa den i backen på ett olyckligt sätt. Nu vill den inte mer och jag sörjer.

Som ett växande stilleben

Once a drawing, a photo by bildministeriet on Flickr.

Hur kan vi någonsin tro att vi kan skapa något lika vackert som naturen kan? Jag känner mig ödmjuk inför fotosyntesen.

Tränger sig mot taket/ Blowing the roof

Blowing the roof, a photo by bildministeriet on Flickr.

Mera Holga i Botanisk Have. Om det inte var så otroligt varmt och fuktigt här, skulle jag kunnat ha tillbringat timmar i denna slingrande växande organism.

Snö blom/ Flower snow

Flower snow, a photo by bildministeriet on Flickr.

I denna hemlighetsfulla trädgård kan man låtsas att man är alldeles själv. Bibliotekshave i Köpenhamn, en liten pärla bakom det gamla biblioteket. Ett underbart ställe att sitta och äta sin medhavda matsäck på. Vilken många köpenhamnare verkar göra på sin lunchtimme. Särskilt när vädret är så ljuvligt som denna majdag. Ändå känns det stilla och fridfullt här. Blombladen från äppelträden singlar ned över oss.

Bildbevis

Det är tur att man kan fotografera, så att det finns bevis. Jag har varit uppe på en riktig hemlig tak-trädgård.
En sån som Karlsson på taket skulle ha haft om han hade brytt sig det minsta om att odla och plantera blommor och grönt. Men han var väl mest intresserad av godis och köttbullar om jag minns rätt?

Hursomhelst så var denna trädgård inte i Vasastaden i Stockholm, utan i Köpenhamn men den var inte mindre fantastisk för det. Jag bara väntade på att höra ett litet puttrande från en motor och på att få se en liten tjock gubbe segla in över taknocken och landa bredvid mig där jag satt med min drink i kvällssolen.

Det här var i höstas i september och jag var i Köpenhamn med en vän. Tre dagar var jag där och jag tog massor av bilder där uppe. Tråkigt nog verkar det som om de här var det enda som blev nåt. Men så är det ibland. Jag har redan bestämt mig för att åka tillbaka. Det var mycket speciellt att sitta där på natten under stjärnorna också och höra bruset från staden gömd i den hemliga trädgården på taket.
Carstens Guesthouse heter det, stället dit ni ska åka om ni vill uppleva nåt alldeles speciellt som den här trädgården. Det är de jättetrevliga gifta killarna Carsten och Harrie som äger och driver detta fantastiska ställe mitt i Köpenhamn. Carsten lagar den bästa frukosten i scandinavien, förresten.

I found this secret garden on a roof... In Copenhagen when I was there three days last autum with a friend. It was September and warm, and I spend a lot of time up there and took quite a few rolls with my Yashica.
This place is very special, magical even. If you want to go there the place is called Carsten´s Guesthouse and it´s a wonderful place run by this married gay couple, Carsten and Harrie, such lovely guys. Carsten makes the best breakfast in scandinavia, btw.
I have decided to go back here some day.

http://www.carstensguesthouse.dk/index.htm

10 på 2000

I September var jag några dagar i Köpenhamn. Det var väldigt varmt, jag släpade omkring på min Yashica Mat och fick skavsår av nackremmen. Jag stannade i skuggan på ett ställe och beundrade ett vildvin som växte så vackert. De gröna bladen började bara bli lite, lite röda i kanterna men var fortfarande mest gröna. Huset det växte på hade en fin utsmyckning med en elefant. Porten hade nummer tio.

Nu har det gått 10 dagar in på år tjugohundratio, som de säger. Jag undrar om nästa höst är lika fin i år. Och om jag får se och uppleva den. Det vore fint. Fast det är vinter nu och alla tjatar om att de längtar till våren, så längtar jag mest efter den tidiga hösten. Det är min favoritårstid.
Jag såg en väldigt vackert lysande röd ros inne på en gård. Den stod alldeles ensam i rabatten. Den passade på att ta emot solen för sin fotosyntes. Jag kan identifiera mig med det. Jag behöver också min fotosyntes för att blomstra.