Nyckfullt

Stockholm i April är nyckfullt. Men snart når solen hela vägen ned i gränden i Gamla Stan och smälter bort snöresterna från igår.

Bling

Med våren kommer också längtan att göra om lite hemma. Jag ignorerar mina smutsiga fönster ett slag och tar en tur till antikhallarna (fantastiska lokaler Btw) och drömmer om en riktig kristallkrona kan hänga nånstans i hemmet och sprida vackra regnbågar runt i rummet när solens strålar leker med prismorna.
Men väldigt dyra är de så det får räcka med en Holgabild av dem så länge.

Längtar

Jag längtar efter bladen på träden. Och solen som silar igenom dem. Skuggfläckarna på gräset.

I long for all the leaves on the trees. And for the sun to shine through them. The shadowpatterns on the grass.

Bildbevis

Det är tur att man kan fotografera, så att det finns bevis. Jag har varit uppe på en riktig hemlig tak-trädgård.
En sån som Karlsson på taket skulle ha haft om han hade brytt sig det minsta om att odla och plantera blommor och grönt. Men han var väl mest intresserad av godis och köttbullar om jag minns rätt?

Hursomhelst så var denna trädgård inte i Vasastaden i Stockholm, utan i Köpenhamn men den var inte mindre fantastisk för det. Jag bara väntade på att höra ett litet puttrande från en motor och på att få se en liten tjock gubbe segla in över taknocken och landa bredvid mig där jag satt med min drink i kvällssolen.

Det här var i höstas i september och jag var i Köpenhamn med en vän. Tre dagar var jag där och jag tog massor av bilder där uppe. Tråkigt nog verkar det som om de här var det enda som blev nåt. Men så är det ibland. Jag har redan bestämt mig för att åka tillbaka. Det var mycket speciellt att sitta där på natten under stjärnorna också och höra bruset från staden gömd i den hemliga trädgården på taket.
Carstens Guesthouse heter det, stället dit ni ska åka om ni vill uppleva nåt alldeles speciellt som den här trädgården. Det är de jättetrevliga gifta killarna Carsten och Harrie som äger och driver detta fantastiska ställe mitt i Köpenhamn. Carsten lagar den bästa frukosten i scandinavien, förresten.

I found this secret garden on a roof... In Copenhagen when I was there three days last autum with a friend. It was September and warm, and I spend a lot of time up there and took quite a few rolls with my Yashica.
This place is very special, magical even. If you want to go there the place is called Carsten´s Guesthouse and it´s a wonderful place run by this married gay couple, Carsten and Harrie, such lovely guys. Carsten makes the best breakfast in scandinavia, btw.
I have decided to go back here some day.

http://www.carstensguesthouse.dk/index.htm

Bästa sidan av Holga

Holga med svartvit film skapar en stämning och ett uttryck som jag gillar.
Särskilt geometriska former, texturer och ytor blir häftiga genom Holgas milda, lite ofokuserade öga. Filmen är en Ilford HP5+ 400 ISO. En mycket bra film att mata Holgan med enl. min erfarenhet.

Känsla = Holga

Jag älskar verkligen att experimentera och ha roligt när jag fotograferar.

Därför passar också Holgan mig som hand i handske, väldigt ofta.

Så här kul kan det blir när man fotar med 35mm film i den.

Man får trixa och fixa lite för att hålla filmen på plats på 120 rullen.

Jag brukar nu oftast gå in i mörkrummet ( vilket kolsvart rum som helst funkar) och rulla upp en bit av en 35mm film på en använd 120 rulle, med skyddpappret kvar. På det sättet behöver man t.ex. inte tejpa igen hålet på baksidan, fäppla med skummgummi, tejp och ev. kartong. Men det bästa med det sättet är att man lätt kan hålla räkning på var nästa bildruta börjar; genom att man använder sig av den gamla skyddspappret från 120 rullen, så sitter ju de gamla numren kvar och visas i rutan. Praktiskt!

Jag inser dock nu att jag behöver jobba mer med kvalitén på mina Holganegativ, tänka noga på vilken film jag sätter i och även använda t.ex stativ för längre tider, ljusmätaren och kanske blixten ibland.

Min kompis Patrick som är en superduktig fotograf från Fotokompaniet, leder just nu en kurs i avancerad mörkrumsteknik som jag går och han påpekar ständigt detta för mig, att man får de perfekta kopior som man har schyssta negativ för.

Är negativen för "mjuka" som de lätt kan bli med Holgan, så är det väldigt svårt att få till en perfekt kopia om man vill ha bra kontrast t.ex.

Jag har nog varit lite slarvig förut när jag kopierat i mörkrummet och tänkt lite att "det får bli som det blir" men nu har jag börjat inse mer och mer hur mycket jobb som man måste lägga ned för att "få till det" med en bra kopia som duger för t.ex. utställning.

Oftast har jag ju skannat in mina Holga -och andra toycamera negativ- och då är det svårt att se vad som kan fungera att verkligen göra snygga kopior av, för nästan allt blir ju en bild i datorn...som man sen kan jobba med kontraster och nivåer på i ett enkelt bildbehandlingsprogram.

-THE SCANNER ALWAYS LIES, säger irländska Patrick och spänner ögonen i mig.

Ja, nu förstår jag att han har rätt och jag har lärt mig en läxa, det är ju sådan tillfredställelse när ens kopia blir precis så där snygg som man vill ha den.

(fast jag kommer att fortsätta experimentera ändå ibland, bara för att hålla spänningen vid liv, tjohej!)

Sammetsskyddad

Jag måste erkänna att jag har en kanske lite pinsam faiblesse för sammetsgardiner.

De får gärna vara lite tunga, i dova färger och tjocka veck.

De ska absolut inte vara i krossad eller fusksammet eller i grälla färger, nej, klassiskt gammalt slottsmaner/ engelskt gods ska det vara.

Det är ganska suspekt att gilla nåt sånt har jag förstått, "folk" rynkar gärna på näsan och menar att sammetsgardiner är sånt som finns på bordeller i westernfilmer och de ses också som lite snuskiga, ohygieniska och dammiga.
Men jag bryr mig inte, jag kommer ut som sammetsälskare, helt enkelt!

Ett tag hade jag två smala hallonröda sammetsvepor i sovrummet. De var en halvtaskig ersättning för vad jag egentligen ville ha och det gick inte att drapera dem i såna där tjocka, mjuka veck som jag ser framför mig.

Nån gång ska jag ha ett riktigt par smaskiga sammetsdraperier. Gärna framför en sådan här trevlig fönsterbänk i ett bibliotek.

Tänk så skönt att få dämpa lite av larmet från världen där utanför....att få bädda in sig i mjuk sammet.

Det här fotografiet är fotat med min Holga på svartvit film, Tri-x 400. Jag har scannat in negativet och sepitonat det i ett bildbehandlingsprogram. Hoppas, hoppas att jag kan göra en bra print av det här neagtivet i mörkrummet också, tänker att sepia vore väldigt passande att tona i.

Jag har för mig att de här gardinerna var mörkt olivgröna i verkligheten där de hänger på Tjolöholmsslott.

Blå drömmar

Det är roligt att experimentera med olika toningar. Jag har aldrig provat blåtoning förut men i helgen var det dags. Jag tog några gamla svartvita kopior gjorda på plastpapper som jag hade sen tidigare och tonade dem i Tetenal Blautoner som är speciellt avsett för plastpapper.
Lite knepigt var det att få toningen jämt, man måste agitera hela tiden och sedan skölja kopiorna noga. Tulpanerna tonade jag i 30 sek. Damen nedan hälften så länge.


Jag gillar resultatet, även om det kanske är lite "over the top" och melodramatiskt.
Det dramatiska har sin plats, det också.

Som i en film

Om man crossprocessar en gammal diafilm, dvs framkallar diafilmen i vanlig färgfilmskemi, C-41, så blir färgerna ofta väldigt saturerade och häftiga. Kameran är en Yashica Mat, en tvåögd spegelreflexkamera, en av mina favoriter.

Utsikt över den stad som har blivit min.

Solen

det är de där kvällarna
när solen gör betongfasader till guld.

Allting kan säljas med mördande reklam.

Algoritmer

Alla dessa bladformer som upprepar sig i oändliga variationer. Livets algoritmer.

Mera potatis

Det här är också i Alingsås. En stilla småstadsidyll med fina sekelskiftsvillor...
..men Alingsås är ingen konserverad idyll, här finns även plats för den här lite mer moderna avskalade arkitekturen. Båda byggnadssätten har sin charm tycker jag.

Kameran är en Lubitel II, fast i en svensk utgåva som såldes i Sverige under namnet Amatör. Fint och bra namn på en liten pärla till kamera. Laddas med 120- film och ger underbara drömska fotografier.

Potatis

De brukar ha en festival i potatisens tecken här. I Alingsås. Sås och Potatis.

Ingenting

....och med det här vill jag säga -ingenting alls.

Saknad

Du var inte där. Bara blombladen som föll som snö.

Tandkräm, hårspray och stålull

En engångskamera kan man som sagt ha mycket kul med. Här kommer flera exempel, samt en arbetsbeskrivning: Ge linsen en ordentlig omgång med stålull. Kleta sen in den med tandkräm runt kanterna (med fluor) och fixera kladdet med några omgångar hårspray.
Simsalabim! Du har fixat ditt eget alldeles unika bildspråk med just den här engångskameran.