Med Diana+ i höstrusket

Halloween var det igår och Alla helgonsdag är det idag så dessa spökbilder tagna med Diana+ kunde ju passa här. Den här nytillverkade Diana-kameran från Lomogaphy är fiffig på så sätt att man kan ta av linsen och få en hålkamera istället. Men jag tycker att linsen är alldeles för skarp. Försökte slipa bort den värsta skärpan med en våt bomullstuss med bakpulver och sedan hushållssalt på, men det verkade inte hända så mycket. Kanske får jag gå loss på den med ett fint sandpapper istället. Fina ljusläckor ger den iallafall.
Men jag är nog mycket mer förtjust i min gamla Dianakamera, den har en sån härligt buktig lins som gör perspektivet lite förvrängt.
Ska ladda den också med en ljuskänslig film med schyssta korn och ge mig ut i det tveksamma novemberljuset. Man får anpassa motiven lite efter årtsid....nakna träd kommer det bli ett bra tag framöver.

Längtar

Jag längtar efter bladen på träden. Och solen som silar igenom dem. Skuggfläckarna på gräset.

I long for all the leaves on the trees. And for the sun to shine through them. The shadowpatterns on the grass.

Fler dubbeltydigheter

Fler exempel på hur man kan leka med halvformatskameran i serier.
Det här är ju en ganska kass kamera, precis sådan jag gillar! Om man matar den med Tri-x bllir det en riktigt smaklig kornsoppa.


Det är bara bristen på fantasi som kan sätta gränser för man kan hitta på med denna ryska lilla kamera. Chaika 3 heter den, det betyder viss "fiskmås" på ryska.

Sammetsskyddad

Jag måste erkänna att jag har en kanske lite pinsam faiblesse för sammetsgardiner.

De får gärna vara lite tunga, i dova färger och tjocka veck.

De ska absolut inte vara i krossad eller fusksammet eller i grälla färger, nej, klassiskt gammalt slottsmaner/ engelskt gods ska det vara.

Det är ganska suspekt att gilla nåt sånt har jag förstått, "folk" rynkar gärna på näsan och menar att sammetsgardiner är sånt som finns på bordeller i westernfilmer och de ses också som lite snuskiga, ohygieniska och dammiga.
Men jag bryr mig inte, jag kommer ut som sammetsälskare, helt enkelt!

Ett tag hade jag två smala hallonröda sammetsvepor i sovrummet. De var en halvtaskig ersättning för vad jag egentligen ville ha och det gick inte att drapera dem i såna där tjocka, mjuka veck som jag ser framför mig.

Nån gång ska jag ha ett riktigt par smaskiga sammetsdraperier. Gärna framför en sådan här trevlig fönsterbänk i ett bibliotek.

Tänk så skönt att få dämpa lite av larmet från världen där utanför....att få bädda in sig i mjuk sammet.

Det här fotografiet är fotat med min Holga på svartvit film, Tri-x 400. Jag har scannat in negativet och sepitonat det i ett bildbehandlingsprogram. Hoppas, hoppas att jag kan göra en bra print av det här neagtivet i mörkrummet också, tänker att sepia vore väldigt passande att tona i.

Jag har för mig att de här gardinerna var mörkt olivgröna i verkligheten där de hänger på Tjolöholmsslott.

Kära Holga

Holga är ändå alltid Holga. Jag gillar mina skarpt, just för att de inte är det. Skarpa alltså. Lååång exponering i B-läge för denna bild, jag räknade till 30 mellanöl i allafall. Inget stativ men ett krampaktigt pressande mot en vägg funkar det också.