Jag saknar min gamla Yashica Mat 124 G, men jag har fått en ny vän, en fin Rolleicord K3B II.
Det är ju så spännande att experimentera, jag är fortfarande lika road av det enkla, som att ta fler bilder i samma ruta. Ibland blir det inte särskilt bra, men ibland blir det som jag tänkte mig och lägger till nånting, ett annat stuk än den traditionella landskapsbilden.
Pinhålsburken laddad med 120-film fick följa med på promenad i hamnen. Det var så kallt så jag stod bara ut med att ta en bild. Med en exponeringstid på 3 minuter kändes det som en evighet att stå still bredvid och vänta, en gråmulen dag med minusgrader och isande vind från nordsjön...
Inte mycket färg i den här bloggen på ett tag, kanske jag borde kompensera det. Ljusläckor på filmen gör det mystiska skenet. Ibland inte så uppskattat, men här förhöjer det bilden och känslan av overklighet som jag gillar och vill åt.
Minnesvårdars smideslöv och markens täckande murgröna får mötas på egna villkor.
Ljuset fördelas, leker i lövmassor och buskar. Stryker mjukt över stenar som tanken smeker minnet av de som inte längre är här bland oss.
Här finns plats för döda så väl som levande. Och tid för de sistnämda...att bara vara just levande en stund.
Om man crossprocessar en gammal diafilm, dvs framkallar diafilmen i vanlig färgfilmskemi, C-41, så blir färgerna ofta väldigt saturerade och häftiga. Kameran är en Yashica Mat, en tvåögd spegelreflexkamera, en av mina favoriter. 
Det kan vara ganska tröttande med loppmarknader också, särskilt som säljare. Och är det lite mindre folk kan man passa på att ta sig en lur mellan kunderna.
