Blå drömmar

Det är roligt att experimentera med olika toningar. Jag har aldrig provat blåtoning förut men i helgen var det dags. Jag tog några gamla svartvita kopior gjorda på plastpapper som jag hade sen tidigare och tonade dem i Tetenal Blautoner som är speciellt avsett för plastpapper.
Lite knepigt var det att få toningen jämt, man måste agitera hela tiden och sedan skölja kopiorna noga. Tulpanerna tonade jag i 30 sek. Damen nedan hälften så länge.


Jag gillar resultatet, även om det kanske är lite "over the top" och melodramatiskt.
Det dramatiska har sin plats, det också.

Som i en film

Om man crossprocessar en gammal diafilm, dvs framkallar diafilmen i vanlig färgfilmskemi, C-41, så blir färgerna ofta väldigt saturerade och häftiga. Kameran är en Yashica Mat, en tvåögd spegelreflexkamera, en av mina favoriter.

Utsikt över den stad som har blivit min.

10 på 2000

I September var jag några dagar i Köpenhamn. Det var väldigt varmt, jag släpade omkring på min Yashica Mat och fick skavsår av nackremmen. Jag stannade i skuggan på ett ställe och beundrade ett vildvin som växte så vackert. De gröna bladen började bara bli lite, lite röda i kanterna men var fortfarande mest gröna. Huset det växte på hade en fin utsmyckning med en elefant. Porten hade nummer tio.

Nu har det gått 10 dagar in på år tjugohundratio, som de säger. Jag undrar om nästa höst är lika fin i år. Och om jag får se och uppleva den. Det vore fint. Fast det är vinter nu och alla tjatar om att de längtar till våren, så längtar jag mest efter den tidiga hösten. Det är min favoritårstid.
Jag såg en väldigt vackert lysande röd ros inne på en gård. Den stod alldeles ensam i rabatten. Den passade på att ta emot solen för sin fotosyntes. Jag kan identifiera mig med det. Jag behöver också min fotosyntes för att blomstra.

Loppis!

Jag tycker mycket om att gå på loppis. Här möts både saker och människor från de mest skilda håll. Här är foton från loppmarknaden vid Kviberg i Göteborg. Nu är hela verksamheten hotad och det är väldigt tråkigt. Här behöver man inte köpa något, att bara gå omkring titta på prylar är en historielektion och ett mycket uppskattat helgnöje för många Göteborgare. Om man känner sig sugen på en pratstund kan man alltid stanna och tjata lite med någon av försäljarna, kanske ta en kopp kaffe och en sockerkaka i fiket och visa sina fynd för bordsgrannen.


Det kan vara ganska tröttande med loppmarknader också, särskilt som säljare. Och är det lite mindre folk kan man passa på att ta sig en lur mellan kunderna.

Allting kan säljas med mördande reklam.