Japanska trädgården/ Japanese garden

japanese garden II, a photo by bildministeriet on Flickr.

Tändstickskamera med en liten bit folie med hål i. Det är lika spännande varje gång att se hur det blir. Vanlig 35mm svartvit film i och en massa tejp såklart.

down and out

down and out, a photo by bildministeriet on Flickr.

Dags för lite tändsticksaskfotografering igen! Roligt i en liten ask. Och höstlöven prasslar förbi.

Salt

salt, a photo by bildministeriet on Flickr.

Lukten av salt hav, skummande vatten, ständigt nya vågor. En diptych säger ögat, perfekt att ha Olympus Pen med i fickan på båten.

Vattuskräck

Jag badade faktiskt i somras, men inte denna gång då jag inte har så jättetrevliga erfarenheter av att dela badvatten med brännmaneter...
på bilden syns bara en liten ...men alldeles strax intill....

















såg det ut så här!

Svartvitt

En trevlig kompaktkamera Canon A35 F laddad med T-max 100. Kanska inte den ideala filmen till starkt solnedgångsljus men jag tycker ända att resultatet blev ok.

Kanske beror det på att världens finaste tonåringar poserade så att jag kunde testa.

Att tänka i serier

Att fotografera med halvformats -kamera är mycket roligt! Jag tycker att det är en vitamininjektion för bildtänkandet. Man kan fotografera i serier på så många olika sätt.
Jag gillar speciellt att göra diptyker. Det krävs att man tänker efter före så att säga och hela tiden planerar sin nästa bild på rullen beroende på vad man vill skapa för effekt.

Dels kan man leka med den geometriska kompositionen, göra motsatser, vända och vrida på motivet och leka med perspektivet.


Eller så kan man försöka berätta en historia, göra en följetong i några följande bilder. Det är också spännande att göra panoreringar och försöka fånga en händelse, ett objekt eller ett landskap i många olika vinklar.
Att slösa med filmen är lätt i det här läget också, för med en halvformatare har du ju 72 bilder istället för 36 på rullen!
Det kan faktiskt vara lite svårt att ta färdigt en rulle i början innan man har vant sig vid att fotografera snabbt i serier och hela tiden arbeta rörligt med kameran och ta flera bilder i följd.
Men kreativt blir det och god övning i komposition ger det lilla behändiga stående formatet.

Det spelar ingen roll vad du dricker...

...Öl


...Sprite


eller Te, du ser alltid lika underlig ut med kombinationen Lomo och Diana + blixten med färgfilter. Fast färgerna blir ju snygga.

Känsla = Holga

Jag älskar verkligen att experimentera och ha roligt när jag fotograferar.

Därför passar också Holgan mig som hand i handske, väldigt ofta.

Så här kul kan det blir när man fotar med 35mm film i den.

Man får trixa och fixa lite för att hålla filmen på plats på 120 rullen.

Jag brukar nu oftast gå in i mörkrummet ( vilket kolsvart rum som helst funkar) och rulla upp en bit av en 35mm film på en använd 120 rulle, med skyddpappret kvar. På det sättet behöver man t.ex. inte tejpa igen hålet på baksidan, fäppla med skummgummi, tejp och ev. kartong. Men det bästa med det sättet är att man lätt kan hålla räkning på var nästa bildruta börjar; genom att man använder sig av den gamla skyddspappret från 120 rullen, så sitter ju de gamla numren kvar och visas i rutan. Praktiskt!

Jag inser dock nu att jag behöver jobba mer med kvalitén på mina Holganegativ, tänka noga på vilken film jag sätter i och även använda t.ex stativ för längre tider, ljusmätaren och kanske blixten ibland.

Min kompis Patrick som är en superduktig fotograf från Fotokompaniet, leder just nu en kurs i avancerad mörkrumsteknik som jag går och han påpekar ständigt detta för mig, att man får de perfekta kopior som man har schyssta negativ för.

Är negativen för "mjuka" som de lätt kan bli med Holgan, så är det väldigt svårt att få till en perfekt kopia om man vill ha bra kontrast t.ex.

Jag har nog varit lite slarvig förut när jag kopierat i mörkrummet och tänkt lite att "det får bli som det blir" men nu har jag börjat inse mer och mer hur mycket jobb som man måste lägga ned för att "få till det" med en bra kopia som duger för t.ex. utställning.

Oftast har jag ju skannat in mina Holga -och andra toycamera negativ- och då är det svårt att se vad som kan fungera att verkligen göra snygga kopior av, för nästan allt blir ju en bild i datorn...som man sen kan jobba med kontraster och nivåer på i ett enkelt bildbehandlingsprogram.

-THE SCANNER ALWAYS LIES, säger irländska Patrick och spänner ögonen i mig.

Ja, nu förstår jag att han har rätt och jag har lärt mig en läxa, det är ju sådan tillfredställelse när ens kopia blir precis så där snygg som man vill ha den.

(fast jag kommer att fortsätta experimentera ändå ibland, bara för att hålla spänningen vid liv, tjohej!)

Panorama

Det här formatet är helt underbart. Det kanske inte är så användbart, men jag älskar det.

Fotat med en rysk kamera, en Horizont som jag lånat av en vän. Den är dyr, men jag tänker att jag nån gång ska köpa en.

Ingenting

....och med det här vill jag säga -ingenting alls.