Norrskens is

En färgfilm framkallad med mycket gammal framkallare, skadad av ljusläckor och slutligen scannad. Underliga färger blir resultatet av scannerns försök att tolka denna films nivåer.
Olika resultat varje gång utgör ett spännande färglotteri.

Mer filmkorn för trötta ögon

Ibland blir jag alldeles trött i ögonen av alla alltför perfekta bilder överallt.
Jag bara måste få ladda kameran, i det här fallet min kära lilla halvformatare, med lite extra kornig film och gå ut och ta några bilder som jag vet blir allt annat än perfekta.
Underligt nog så känns det ibland som det, oskarpa, korniga
gör allt mera tydligt på nåt sätt.
Kanske är det för att jag tycker att jag börjar se mer till helheten när blicken inte hakar upp sig så mycket på detaljer.
Men det är bara en tanke. Kanske har jag bara helt enkelt fått silverkorn på hjärnan.
Korn, som i film korn - inte brus. Viktig distinktion, det där för oss filmnördar.

November i siktet

Vad ska man då hitta på att fota i november/december när ljuset försvinner nästan innan det har kommit och det mesta är grått, kanske någon undrar?

Jag tycker att detta helt klart är det allra bästa tiden att ägna sig åt blomstermotiv. Aldrig har rabatterna väl sett så dramatiska ut, med så spännande kontraster och spretiga former.
Dessutom är detta ett lysjnde tillfälle att använda svartvit film i sin toycamera. Färgfilm gör liksom varken till eller ifrån sen när snön faller och de svartnande bladen och grenarna sticker upp och ordnar sig en fin grafisk rabatt!

Bakvänt

Ett annat kameraexperiment man kan roa sig med är att vända på linsen.
Just det. Att vända linsen ut och in.
Som här på det här exemplet där jag skruvade lite på en gammal lådkamera så att jag kunde få ut den pyttelilla glaslinsen, vända på den och skruva ihop 6X9 formats lådkameran från Agfa/ Gaevert igen.
Tycker inte att jag fick det så skruvat som jag skulle ha önskat, men lite oskärpevinjettering blev det iallfall.
Det passar ganska bra att hålla på med just den här typen av fotografi just nu, när det mesta i omvärlden är liksom utsuddat och lite solkigt i kanterna, tycker jag...

Det handlar om silverkornen i livet

När jag stoppar en högkänslig film som Fuji Neopan 1600 i min lilla Olympus Pen halvformatare, så händer det alltid roliga saker. Resultatet blir extra kornigt. Jag tycker mycket om silverkorn, ju mer desto bättre. Det här är nog ganska mycket åt det håll jag strävar just nu.
Känner att jag vill undersöka det diffusa, det antydda i fotografin.
Jag vill experimentera med upplösning.
Inte upplösningen på bildskärmar eller något sådant, utan hur långt man kan gå i kornighet och gråskalor och ändå tolka det man ser som ett föreställande fotografi och inte bara som ett diffust dis eller brus (fast brus det är ju det som man får av digitala kameror så jag vill helst inte ta det ordet i min mun, ha, ha)



Det är väl därför jag gillar Lithkopiering också, då får man verkligen kornen att leva! Måste lära mig mer om det. Fortsättning följer....

Den nedre bilden, ser någon vad den föreställer förresten?

Med Diana+ i höstrusket

Halloween var det igår och Alla helgonsdag är det idag så dessa spökbilder tagna med Diana+ kunde ju passa här. Den här nytillverkade Diana-kameran från Lomogaphy är fiffig på så sätt att man kan ta av linsen och få en hålkamera istället. Men jag tycker att linsen är alldeles för skarp. Försökte slipa bort den värsta skärpan med en våt bomullstuss med bakpulver och sedan hushållssalt på, men det verkade inte hända så mycket. Kanske får jag gå loss på den med ett fint sandpapper istället. Fina ljusläckor ger den iallafall.
Men jag är nog mycket mer förtjust i min gamla Dianakamera, den har en sån härligt buktig lins som gör perspektivet lite förvrängt.
Ska ladda den också med en ljuskänslig film med schyssta korn och ge mig ut i det tveksamma novemberljuset. Man får anpassa motiven lite efter årtsid....nakna träd kommer det bli ett bra tag framöver.

den vår de svaga kalla höst

sa Karlfeldt. Jag vet inte jag. Höst får det heta för min del, men jag känner mig inte så svag, jag gillar ju verkligen hösten. På många sätt mer än våren, faktiskt.
Inte minst ur fotosynpunkt. Löv som faller till marken, rosor som vissnar och regn som faller över allt och gör jorden svart - allt det är motiv jag tycker är vackra.

Karamellfärger från vänddia

Vanliga stadsbilder blir laddade färgbomber av diafilm framkallad i färgkemi avsedd för framkallning av vanlig färgfilm, så kallad C-41 framkallare.

Resultatet blir olika beroende på vilken typ av diafilm som använts. I detta fallet Fuji Provia.

Jag tycker att det är inspirerade att få leka med dessa färger.

Polaroid hjärta höst = sant!

Nu är det definitivt höst och träden har börjat byta färg alltmer. Jag älskar hösten!
Än så länge sitter löven kvar och då gäller det att vara ute med kamera med färgfilm så mycket så möjligt. Särskilt Polaroid kameran med polaroid film älskar också höstfärgerna.
Härom dagen var jag på en spännande fotoutflykt med en vän, vi släpade båda på ett gäng olika LoFi kameror och tog en massa bilder på allt vackert höstigt.
Än har jag inte framkallat eller skannat rullarna, och därför är det ju så himla fiffigt med polaroidfotona att det kommer direkt. Så har man iallafall något att titta på meddetsamma när man kommer hem....och färgrullarna får allt vänta någon dag till på att bli processade.

De här fotona har jag tagit med min fina Polaroid Land kamera 180. Filmen är en sån där "peel-apart" film som det kallas på engelska. Tror inte det finns något bättre ord på svenska. Om man drar isär bilden på ett lite annat sätt än vad som är tänkt, så får man sådana här fina , ojämna ramar runt dem. Det enda som är lite krångligt är att de blir ganska kladdiga och man måste vara väldigt försiktig med dem medan de torkar. Funderar lite på hur jag ska lösa det problemet...

Vattuskräck

Jag badade faktiskt i somras, men inte denna gång då jag inte har så jättetrevliga erfarenheter av att dela badvatten med brännmaneter...
på bilden syns bara en liten ...men alldeles strax intill....

















såg det ut så här!

Bröllop och intresse för ÖL

Jag var på ett helt underbart bröllopsfirande i helgen. Så fina människor, så trevlig stämning och så otroligt god mat. Jag fotograferade mycket hela dagen och kvällen, mest bilder av brudparet och deras vänner och släktingar men jag försökte även dokumentera lite omkring, fotografera miljön och försöka fånga stämningar.


Förutom väldigt god mat, bjöds det på mycket god dryck och det blev väl en och annan skål...tyckte dock att jag höll mig rätt nykter, skulle ju dokumentera och fotografera och sprang och satte i nya rullar hela tiden. Det var så trevligt allting!
Det roliga var att när jag började gå igenom rullarna, framkallade och skannade dem upptäckte att jag tydligen visat väldigt stort intresse för två baljor med ölflaskor och lyckats fotografera dem ett antal gånger, med alla möjliga kameror och film.
Det enda fotot jag verkligen minns att jag tog av ölflaskorna i baljan är det svartvita, men det finns säkert över 5-6 bilder till på samma motiv. Nu börjar jag undra om det är någon som skämtat med mig och "lånat" mina kameror en stund. Men jag misstänker att det inte är så, utan bara att all den goda drycken och den glada stämningen gjorde mig lite uppspelt.


Ja, jag tycker om öl, men kanske inte sssssåååå himla mycket som det verkar.

Toykamerans magiska öga

En av de saker som jag gillar mest med min gamla Dianakamera av plast är att man kan fotografera de mest triviala saker, som t. ex skuggor, tomma hörn eller något annat som egentligen kansle inte är något "traditionellt motiv" inom fotografin och ändå får man en sorts magi i bilden genom den där dåliga linsen som laddar motivet med betydelser som vi kanske inte ens ser först med vårt vanliga öga. Det blir en fångad spänning, en djupdykning in i mysterier inramade av skuggor och mjuk vinjettering.

den Äkta Polaroidbilden

Polaroid filmen tillverkas ju inte längre av Polaroid, så all gammal Polaroidfilm kommer ju att ta slut förr eller senare. Förr antar jag eftersom det ironiskt nog är mer populärt att fotografera med Polaroid kameror och film än på många år.
Köpte en större mängd film tillsammans med några vänner. Visst det är dyrt, men ändå väldigt "värt" det tycker jag.
Jag kommer alltid först och främst vara en svart/ vit entusiast, men ibland är det lite kul att larva sig med färg.
Särskilt när man snabbt måste producera nåt slags självporträtt på beställning....
Då är passar det bra att trixa till en dubbelexponering med pola. Så fort bilden torkat är den klar att skannas in, nästa lika snabbt ivägskickat i ett mail som ett foto taget med digitalkamera. Men oj så mycket roligare och personligt med Polaroid!

Tivoli

Denna sommaren hände en massa.... Jag åkte Till Köpenhamn, gick på tivoli såklart. Hade Zeiss Ikon Superikonta med laddad med färgfilm för första gången. Det gick ju bra det med.


A lot of stuff going on this summer.... I went to Copenhagen, Denmark and went to Tivoli with my zeiss Ikon Super Ikonta loaded with color film för the first time. That worked ok.

Andra Långgatan

Dagen före nationaldagen var det ett mycket roligare firande på gång på 2:a Långgatan här i stan. Det var så där härligt oorganiserat och uppsluppet som det bara kan bli när människor får bestämma själva. Jag hade några färgbilder kvar i Polaroidkameran och passade på att slösa dem på att försöka fånga lite av stämningen.


Solen som gassade gjorde också sitt till för att skapa en känsla av att vara någon helt annanstans än i lilla välordnade kanske lite kalla Sverige.
En skön blandning av människor och stilar. Och så klart en massa musik som liksom överlappade varandra längs gatan. Diskjockeys, rappare, folkmusik och ett härligt reagge-gung gjorde mig alldeles lycklig.

Det var ett band där som spelade, vet inte vad de hette men de var grymt bra, folk blev som tokiga och kunde inte stå stilla.

Tung-gung. Klart man bara måste dansa då! Trångt, svettigt och kul!


Sen fortsatte festen hela kvällen och jag längtar redan till nästa gång!

PS. Polaroid kameran är ett stort svart plastmonster med bälg som heter Polaroid EE 100
och filmen är en Fuji instant 100 film som fortfarande tillverkas, tack och lov!

Bling

Med våren kommer också längtan att göra om lite hemma. Jag ignorerar mina smutsiga fönster ett slag och tar en tur till antikhallarna (fantastiska lokaler Btw) och drömmer om en riktig kristallkrona kan hänga nånstans i hemmet och sprida vackra regnbågar runt i rummet när solens strålar leker med prismorna.
Men väldigt dyra är de så det får räcka med en Holgabild av dem så länge.

Vårtecken

Vita sippor i svartvitt står och niger
många gånger exponerade blir de ett kluster av sippor, fullkomligt sippgalet!
Och alla dessa knoppar på träd och buskar. Ja, det här är den allra underbaraste tiden.
Diana heter kameran, det är en riktig klassiker och den tar bilder i formatet 4X4.

En av mina största fotografidoler, Nancy Rexroth gjorde en fantastisk serie fotografier från mellanvästern i USA, tagna med just plastkameran Diana mellan 1970-76. Serien heter "Iowa" och gjorde att många fotografer fick upp ögonen för plastkamerornas, främst Dianas konstnärliga kvalité.

Utflykter och upptäcksfärder

När våren kommer är det också äntligen dags för att ge sig ut på upptäcksfärd. Om man har snälla vänner som har bil kan man få åka med ut på landsbygden och se andra horisonter. Åkrar med ensamma träd, övergivna lador, ruiner och en och annan kyrka.
Det är fint att få rasta ögonen från stadssilhuetter och saker som står i vägen för ljuset...och himlen.
Här har jag tagit med min fina vintage Diana, en riktig plastkamera som är äldre än mig. Den fungerar bra fortfarande och skänker fina vinjetteringar och en och annan charmig ljusläcka.

Pinnhålskameradagen!

I söndags var det Pinhole Camera Day och då var jag givetvis ute och provade min nya burkkamera. Det här är ett av resultaten. Blommande vårlök i kungsparken i en lite annorlunda form. Jag håller på och lär mig hur jag ska använda den, det är ett helt nytt sätt att tänka igen, det här med det linslösa fotograferandet. Ibland ganska knepigt att få till. Men otroligt kreativt spännande!

Ljuset är här! The Light is here!

Ljuset är här igen! I april känns det verkligen som om någon drar upp en rullgardin. Eftermiddagarna och kvällarna blir märkligt upplysta inifrån. Jag önskar jag kunde dricka ljuset, svälja det och bli uppfylld av det.
Här har jag plockat fram min kära Bilora Bonita II igen. Hon är verkligen bonita....och mycket duktig på att fånga ljuset prcis så som jag vill.
Tråkigt med den fula vattenfläcken bara. Jag vet inte om det är någon idé att försöka skölja negativet igen. Kanske stör det inte så mycket, förresten. Allt behöver ju som sagt inte vara så perfekt, jämt.


The light in here again! In April it feels like someone is pulling a curtin up. The afternoons and the evenings is so bright, as if the light shone from whithin. I wish I could drink that light, swallow it and let it shine inside me...
Here my beautiful Bilora Bonita is back in action. She is soo good at collect the light , just as I want it.
The only thing that disturbe me in this photo is that darn watermark. I don´t know if it´s even worth the try to try to rinse the negative again.
Or on the other hand, maybe it´s ok. Everything dosen´t have to be so perfect always...

VÅR!

Nu är det vår och äntligen lite mer färger än bara svartvittgrått att fotografera. Jag har varit ute och letat vår tecken med mina "Toycameras" och hittat en del men ännu har jag inte framkallat och skannat. Det kommer, men tills dess fuskar jag med de här två bilderna tagna med min förtjusande Felica. De är visserligen från Maj-månad, men snart är vi ju där! Den bästa månaden på året tror jag. Fast September är rätt fin också...
Det här är ett ödehus i skogen någonstans mellan Göteborg och Alingsås. Tror jag. (det var inte jag som körde)

I sönderfall

När jag försöker fotografera iallfall, fast det är alldeles för mörkt och man sedan pressar filmen kan resultatet bli såhär. Väldigt väldigt kornigt så att bilden nästan är i upplösning.

Ganska häftigt, fast fotot klarar verkligen inte någon uppförstoring om man vill kunna se vad det föreställer.

Det här är taget i Sundsvall men en väns roliga Fisheye camera från Lomography, som jag fick låna och prova.

Vit himmel

Snart kanske vi får se lite blå himmel också och lite andra sorters fåglar än duvor och fiskmåsar?

Svalor vore inte dumt, de låter så fint.

Glad Påsk!

Träd min Kärlek

Dubbelexponeringar och träd är en liten svaghet jag har. Här i 6x9 format med rejäl ljusläcka i en bälgkamera, Stölma special.

Försvinnande

Nu smälter den sista svarta snön bort! Härligt.

Resandet i bild

Att resa iväg mot okänt mål...


...fort med tåg. Och att ha Lomokameran med.
Är nåt jag drömmer om att göra lite då och då.

Till oskärpans lov!

Varför måste allt vara så skarpt hela tiden? En av de allra bästa egenskaperna med film i gamla kameror är att det väldigt ofta blir extra snyggt när man lyckas få till lite fin oskärpa.
När jag råkade få oskarpa bilder med min digitalkamera, blev det aldrig snyggt. Här sjunger filmens alla silverkorn en sällsam och vacker melodi om mystik.
När jag tog den här bilden visste jag att det egentligen var alldeles för mörkt, men jag ställde kameran på ett räcke och chansade med så lång tid jag vågade. Visst finns det lite magi fångad på filmen där?

Vänddia säger en del

Eller så kan man kalla det crossprocessing som är den engelska termen.
Jag kanske använder den lite slentrianmässigt, det känns bara så konstigt att säga vänddia eftersom jag först lärde mig den engelska termen. Iallafall så betyder det att man framkallar sin exponerade diafilm i kemi som egentligen är avsedd för att framkalla vanliga färgfilmer. Den processen kallas för C-41. Diaframkallning finns i flera varianter, men den absolut vanligaste som görs heter E-6.
När man framkallar diafilmen i C-41 får färgerna fnatt.

Det kan bli lite hursomhelst beroende på vilken diafilm som används, alla har sin speciella egenhet och färgskala. Jag återkommer en annan dag med mer information om vilka diafilmer som ger vilka färgskiftningar om någon är intresserad av att prova. (och det ska man göra tycker jag!)
De här bilderna är tagna med Agfa RSX 160. Tyvärr en film som inte görs längre, men ibland kan man hitta några rullar på Ebay eller Tradera.

Rädda Kvibergs marknad!

Om ni inte har varit på Bellevue- och Kvibergs marknader är ett givet helgtips att ni borde ta spårvagnen dit. Ni som har turen att bo i Göteborg alltså. Man får bara inte missa detta underland. Det är en magisk plats med ett myller av människor, prylar, färger, dofter och intryck. Vågar du pruta gör du garanterat fynd (annars också) Bli inte avskräckt av floden av människor, le, slappna av och ta en filodegsrulle med spenat, fetaost och ett glas myntate eller kanske en lassi...du har lämnat den vanliga grå och välordnade världen tre-fyra spårvagnshållplatser bakom dig. Kameran får förstås följa med, alla du möter vill inte vara med på bild men det finns ju stilleben och alla möjliga andra motiv överallt.

Det tråkiga är att Kvibergsmarknad är hotad av nedläggning. Helt galet kan man tycka i en tid när politiker menar att Sverige behöver bli mindre segregerat. Så åk ut till Kviberg och kolla in folklivet, marknaden och atmosfären. Vill du göra något mer tycker jag du ska skriva på namnlistan också och protestera mot nedläggningshotet. Låt oss se till att bevara en av de mest unika platserna i Sverige! http://www.namnlista.se/bevara-kvibergs-marknad/