Det handlar om silverkornen i livet

När jag stoppar en högkänslig film som Fuji Neopan 1600 i min lilla Olympus Pen halvformatare, så händer det alltid roliga saker. Resultatet blir extra kornigt. Jag tycker mycket om silverkorn, ju mer desto bättre. Det här är nog ganska mycket åt det håll jag strävar just nu.
Känner att jag vill undersöka det diffusa, det antydda i fotografin.
Jag vill experimentera med upplösning.
Inte upplösningen på bildskärmar eller något sådant, utan hur långt man kan gå i kornighet och gråskalor och ändå tolka det man ser som ett föreställande fotografi och inte bara som ett diffust dis eller brus (fast brus det är ju det som man får av digitala kameror så jag vill helst inte ta det ordet i min mun, ha, ha)



Det är väl därför jag gillar Lithkopiering också, då får man verkligen kornen att leva! Måste lära mig mer om det. Fortsättning följer....

Den nedre bilden, ser någon vad den föreställer förresten?