Sammetsskyddad

Jag måste erkänna att jag har en kanske lite pinsam faiblesse för sammetsgardiner.

De får gärna vara lite tunga, i dova färger och tjocka veck.

De ska absolut inte vara i krossad eller fusksammet eller i grälla färger, nej, klassiskt gammalt slottsmaner/ engelskt gods ska det vara.

Det är ganska suspekt att gilla nåt sånt har jag förstått, "folk" rynkar gärna på näsan och menar att sammetsgardiner är sånt som finns på bordeller i westernfilmer och de ses också som lite snuskiga, ohygieniska och dammiga.
Men jag bryr mig inte, jag kommer ut som sammetsälskare, helt enkelt!

Ett tag hade jag två smala hallonröda sammetsvepor i sovrummet. De var en halvtaskig ersättning för vad jag egentligen ville ha och det gick inte att drapera dem i såna där tjocka, mjuka veck som jag ser framför mig.

Nån gång ska jag ha ett riktigt par smaskiga sammetsdraperier. Gärna framför en sådan här trevlig fönsterbänk i ett bibliotek.

Tänk så skönt att få dämpa lite av larmet från världen där utanför....att få bädda in sig i mjuk sammet.

Det här fotografiet är fotat med min Holga på svartvit film, Tri-x 400. Jag har scannat in negativet och sepitonat det i ett bildbehandlingsprogram. Hoppas, hoppas att jag kan göra en bra print av det här neagtivet i mörkrummet också, tänker att sepia vore väldigt passande att tona i.

Jag har för mig att de här gardinerna var mörkt olivgröna i verkligheten där de hänger på Tjolöholmsslott.