En av de saker som jag gillar mest med min gamla Dianakamera av plast är att man kan fotografera de mest triviala saker, som t. ex skuggor, tomma hörn eller något annat som egentligen kansle inte är något "traditionellt motiv" inom fotografin och ändå får man en sorts magi i bilden genom den där dåliga linsen som laddar motivet med betydelser som vi kanske inte ens ser först med vårt vanliga öga. Det blir en fångad spänning, en djupdykning in i mysterier inramade av skuggor och mjuk vinjettering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar