Snö blom/ Flower snow

Flower snow, a photo by bildministeriet on Flickr.

I denna hemlighetsfulla trädgård kan man låtsas att man är alldeles själv. Bibliotekshave i Köpenhamn, en liten pärla bakom det gamla biblioteket. Ett underbart ställe att sitta och äta sin medhavda matsäck på. Vilken många köpenhamnare verkar göra på sin lunchtimme. Särskilt när vädret är så ljuvligt som denna majdag. Ändå känns det stilla och fridfullt här. Blombladen från äppelträden singlar ned över oss.

Fuktiga drömmar i Danmark

I Köpenhamn finns det en fin botanisk trädgård. Särskilt växthusen är min personliga favorit. Trots närmare 40° grader i vissa delar stannar jag där i evigheter med Holgan. Plastlinsen immar, tejpen mot ljusläckor krullar av sig och lossnar i fukten och värmen.
Svetten rinner och droppar ned i ögonen och gör greppet om plastkameran halkigt.

Det är som en annan värld. En konstgjord värld, under de skyddande glaskupolerna uppburna av de vita pelarna. Härinne växer allt tillsammans som en enda grön levande organism, fastän det i själva verket består av hundratals olika arter.

I gamla växthus får jag alltid en känsla av att vara innesluten i en levande, växande kropp.
Ett eget universum eller ett organ som formar sig omkring sig själv i skydd mot omvärlden.



Tiden utanför blir betydelselös för här inne råder en annan tideräkning.
Den här tiden tickar inte, den knakar, som det som växer.

Solen talar genom löven

En sommardag på den gamla kyrkogården där sagornas mästare H.C Andersen har sin grav.
Där har i stillhet träden fått växa utan att tuktas och inrättas i människornas ordning.

Minnesvårdars smideslöv och markens täckande murgröna får mötas på egna villkor.

Ljuset fördelas, leker i lövmassor och buskar. Stryker mjukt över stenar som tanken smeker minnet av de som inte längre är här bland oss.


I sol och skugga ryms hela spektrat av ljus och mörker. I sorgen även glädje för att det får vara så här vackert och att jag får uppleva det.

Här finns plats för döda så väl som levande. Och tid för de sistnämda...att bara vara just levande en stund.


Assistens kykogård i Köpenhamn en Augustidag med min Yashica Mat 124 G

vintersagor

Nu är det vinter och människorna slinter. Det är halt ute och snö har vi nog inte sett det sista av än... Ute med Holgan till och från, men har ingen riktig driv. Den kommer väl tillbaka bara vi får lite mer ljus. Jag saknar det. Ljuset. Utan ljus inget foto.

Norrskens is

En färgfilm framkallad med mycket gammal framkallare, skadad av ljusläckor och slutligen scannad. Underliga färger blir resultatet av scannerns försök att tolka denna films nivåer.
Olika resultat varje gång utgör ett spännande färglotteri.

Mer filmkorn för trötta ögon

Ibland blir jag alldeles trött i ögonen av alla alltför perfekta bilder överallt.
Jag bara måste få ladda kameran, i det här fallet min kära lilla halvformatare, med lite extra kornig film och gå ut och ta några bilder som jag vet blir allt annat än perfekta.
Underligt nog så känns det ibland som det, oskarpa, korniga
gör allt mera tydligt på nåt sätt.
Kanske är det för att jag tycker att jag börjar se mer till helheten när blicken inte hakar upp sig så mycket på detaljer.
Men det är bara en tanke. Kanske har jag bara helt enkelt fått silverkorn på hjärnan.
Korn, som i film korn - inte brus. Viktig distinktion, det där för oss filmnördar.

November i siktet

Vad ska man då hitta på att fota i november/december när ljuset försvinner nästan innan det har kommit och det mesta är grått, kanske någon undrar?

Jag tycker att detta helt klart är det allra bästa tiden att ägna sig åt blomstermotiv. Aldrig har rabatterna väl sett så dramatiska ut, med så spännande kontraster och spretiga former.
Dessutom är detta ett lysjnde tillfälle att använda svartvit film i sin toycamera. Färgfilm gör liksom varken till eller ifrån sen när snön faller och de svartnande bladen och grenarna sticker upp och ordnar sig en fin grafisk rabatt!