November i siktet

Vad ska man då hitta på att fota i november/december när ljuset försvinner nästan innan det har kommit och det mesta är grått, kanske någon undrar?

Jag tycker att detta helt klart är det allra bästa tiden att ägna sig åt blomstermotiv. Aldrig har rabatterna väl sett så dramatiska ut, med så spännande kontraster och spretiga former.
Dessutom är detta ett lysjnde tillfälle att använda svartvit film i sin toycamera. Färgfilm gör liksom varken till eller ifrån sen när snön faller och de svartnande bladen och grenarna sticker upp och ordnar sig en fin grafisk rabatt!

Bakvänt

Ett annat kameraexperiment man kan roa sig med är att vända på linsen.
Just det. Att vända linsen ut och in.
Som här på det här exemplet där jag skruvade lite på en gammal lådkamera så att jag kunde få ut den pyttelilla glaslinsen, vända på den och skruva ihop 6X9 formats lådkameran från Agfa/ Gaevert igen.
Tycker inte att jag fick det så skruvat som jag skulle ha önskat, men lite oskärpevinjettering blev det iallfall.
Det passar ganska bra att hålla på med just den här typen av fotografi just nu, när det mesta i omvärlden är liksom utsuddat och lite solkigt i kanterna, tycker jag...

Det handlar om silverkornen i livet

När jag stoppar en högkänslig film som Fuji Neopan 1600 i min lilla Olympus Pen halvformatare, så händer det alltid roliga saker. Resultatet blir extra kornigt. Jag tycker mycket om silverkorn, ju mer desto bättre. Det här är nog ganska mycket åt det håll jag strävar just nu.
Känner att jag vill undersöka det diffusa, det antydda i fotografin.
Jag vill experimentera med upplösning.
Inte upplösningen på bildskärmar eller något sådant, utan hur långt man kan gå i kornighet och gråskalor och ändå tolka det man ser som ett föreställande fotografi och inte bara som ett diffust dis eller brus (fast brus det är ju det som man får av digitala kameror så jag vill helst inte ta det ordet i min mun, ha, ha)



Det är väl därför jag gillar Lithkopiering också, då får man verkligen kornen att leva! Måste lära mig mer om det. Fortsättning följer....

Den nedre bilden, ser någon vad den föreställer förresten?

Med Diana+ i höstrusket

Halloween var det igår och Alla helgonsdag är det idag så dessa spökbilder tagna med Diana+ kunde ju passa här. Den här nytillverkade Diana-kameran från Lomogaphy är fiffig på så sätt att man kan ta av linsen och få en hålkamera istället. Men jag tycker att linsen är alldeles för skarp. Försökte slipa bort den värsta skärpan med en våt bomullstuss med bakpulver och sedan hushållssalt på, men det verkade inte hända så mycket. Kanske får jag gå loss på den med ett fint sandpapper istället. Fina ljusläckor ger den iallafall.
Men jag är nog mycket mer förtjust i min gamla Dianakamera, den har en sån härligt buktig lins som gör perspektivet lite förvrängt.
Ska ladda den också med en ljuskänslig film med schyssta korn och ge mig ut i det tveksamma novemberljuset. Man får anpassa motiven lite efter årtsid....nakna träd kommer det bli ett bra tag framöver.

den vår de svaga kalla höst

sa Karlfeldt. Jag vet inte jag. Höst får det heta för min del, men jag känner mig inte så svag, jag gillar ju verkligen hösten. På många sätt mer än våren, faktiskt.
Inte minst ur fotosynpunkt. Löv som faller till marken, rosor som vissnar och regn som faller över allt och gör jorden svart - allt det är motiv jag tycker är vackra.

Karamellfärger från vänddia

Vanliga stadsbilder blir laddade färgbomber av diafilm framkallad i färgkemi avsedd för framkallning av vanlig färgfilm, så kallad C-41 framkallare.

Resultatet blir olika beroende på vilken typ av diafilm som använts. I detta fallet Fuji Provia.

Jag tycker att det är inspirerade att få leka med dessa färger.

Polaroid hjärta höst = sant!

Nu är det definitivt höst och träden har börjat byta färg alltmer. Jag älskar hösten!
Än så länge sitter löven kvar och då gäller det att vara ute med kamera med färgfilm så mycket så möjligt. Särskilt Polaroid kameran med polaroid film älskar också höstfärgerna.
Härom dagen var jag på en spännande fotoutflykt med en vän, vi släpade båda på ett gäng olika LoFi kameror och tog en massa bilder på allt vackert höstigt.
Än har jag inte framkallat eller skannat rullarna, och därför är det ju så himla fiffigt med polaroidfotona att det kommer direkt. Så har man iallafall något att titta på meddetsamma när man kommer hem....och färgrullarna får allt vänta någon dag till på att bli processade.

De här fotona har jag tagit med min fina Polaroid Land kamera 180. Filmen är en sån där "peel-apart" film som det kallas på engelska. Tror inte det finns något bättre ord på svenska. Om man drar isär bilden på ett lite annat sätt än vad som är tänkt, så får man sådana här fina , ojämna ramar runt dem. Det enda som är lite krångligt är att de blir ganska kladdiga och man måste vara väldigt försiktig med dem medan de torkar. Funderar lite på hur jag ska lösa det problemet...